Gladjande nyheter: vi har valbehallna natt Gorakhpur och ASSI.
Efter lite kaos och panik i Delhi kom vi till sist ombord pa taget till Varanasi. Dar blickade vi i 13 timmar ut mot det indiska landskapet medan solen brann het over risfalt och alv (okej det dar skrev jag bara for att laten gar sa, egentligen var det mest molnigt). Efter en natt i den heliga staden (JUST NU SAG VI DEN FORSTA KACKERLACKAN!!) var va vi? tog vi en bil och gav oss av norrut mot Gorakhpur. Det var konstant tutande, svangande, bromsande och gasande. Klockan 19 passerade vi ASSIs grona grindar och blev valkomnade av var handledare Usha och ett gang barn sjong en valkomstsang for oss. Vi var valdigt glada att antligen vara framme.
Ericas dator har virus, darav -inga bilder :( Annars ar det mesta bra. Hoppas detsamma med er.
Elin&Erica
Härligt att höra att ni är framme vid ert slutmål.Hoppas ni kan få datorn att friskna till så vi kan se lite från Gorakhpur.
SvaraRaderaPappa Mats
Kackerlackan får ett namn, hoppas jag!
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderajag fick länken till sidan av Cilla i helgen.
Vilket fantastiskt äventyr ni är ute på!
Det ska bli roligt att följa er resa.
Lycka till!
Kram Liselotte
Jag blir så nyfiken på vilken låt det är du syftar på Elin...??? Berätta berätta!
SvaraRaderaJa, att datorn ska tillfriskna hoppas vi verkligen. Och att inte ni smittas av samma virus.
Erica har sett mååånga kackorlackor i sin barndom när vi en semester hyrde en stuga på Öland. Där kryllade det av dom!! Men dom var kanske ej från Indien....
Ha de gott bägge två !!
Mor, jag tar Elins uppgift och berättar att välkomstsången bestod av två ord på engelska: We Welcome. Så dessa två ord användes på ett rikt och växlande sätt, tills vår handledare (chef på kontoret) blåste av sången. Våra leenden var stora...
SvaraRaderaSarah, några av kvinnorna gav till ett skrik när kackerlackan kom fram, några stamp senare var den död, vi hann tyvärr inte ge den ett namn.