fredag 10 september 2010

All you need is love, toilet paper, Internet and MASTERCARD

Dag två i Indien. Vi har nu sett ganska mycket av Delhi och mår fortfarande bra. Erica har nyss fixat mer toapapper och 24h Internetaccess. Morgonen började vi med Indian Breakfast (lagom starkt) och åkte sen taxi till ett av ASSIs utbildningscenter där vi blev välkomnade med blomstergirlanger (se bild!) och sång. Vi fick också höra en liten kille vid namn Raoul läsa upp hela multiplikationstabellen på hindi, en tjej räkna från ett till hundra på engelska och en annan tjej rabbla det engelska alfabetet. Några barn läste ramsor och sjöng sånger. Vi var mycket imponerade och applåderade tillsammans med de andra 45 barnen i klassen. Sen lärde vi dem Hokey Pokey Song och When I See the Sun Shine. Efter det att Erica delat ut Laddu (indisk sötsak) till alla barnen (jag satt bredvid och log uppmuntrande) fick vi en liten träff med de fem lärarna på skolan. Erica höll ett gripande tal om utbildningens vikt för Indiens framtid (i fem meningar) och vi gav dem ett svenskt vykort med ett stärkande bibelord och så bad vi en bön för dem. Vi fick omdömet "Short but sweet" efteråt om vår insats. Vi andades ut.


Efter besöket var det tid för mat och lite shopping. Första ATMen: No cash. Andra ATMen: No cash. Tredje ATMen: No cash. Fjärde ATMen (vi börjar svettas): No cash. Besök på bank: "Try to contact your bank". ATMen bredvid: ELINS MASTERCARD GER OSS 5000 Rupees! (Vi tackar Gud) Ericas Visa: No cash. Ett noll till Mastercard.


Till lunch åt vi god sydindisk mat (en jättelik, tunn, rullad rispannkaka med olika röror med bland annat kokos) och fick till efterrätt några frön och sockerkristaller som Erica tyckte smakade tvål (fast det sa vi inte på engelska). Efter det gick vi till en marknad och köpte varsin finfin tunika (våra indiska vänner prutade åt oss). Sen gav vi oss ut i den till synes anarkistiska delhianska trafiken igen för att se presidentens residens och Gate of India. Vi förundrades över de späda små träd och plantor som finns överallt längs vägarna och som är omgärdade av stora höga staket och skyddsavspärrningar med texter som "Keep Delhi green" och "Say NO to plastic bags".

Annars har vi det bra på vårt svartvita hotell med AC som har två lägen (av eller jättekall vind), Erica läser Shantaram och jag roar mig med att bli uppspelt över varje djur jag ser (hittills kor, miniekorrar, gamla hederliga duvor, lösa hundar och en gris. Erica dödade en mygga idag. Tur att ingen jainist såg oss.)

Med önskan om alla läsares lycka och välgång. Från ett fuktigt senmonsun-Indien.
Elin & Erica

4 kommentarer:

  1. Måste säga att kontrasten är stor till händelserna i mitt lilla kök, där vi idag tillverkat rårörd lingonsylt. Mums!! Har dom lingon och havregrynsgröt i Indien??
    Familjen har idag utökats med en kattunge. Han har fått namnet Olle.

    Måste säga att era tunikor är urtjusiga.

    Vad har dom för dasspapper i Indien? Finns det lambi i 12 pack??

    Ha det gott, vi hörs! Kram / Mamma o Ellen

    SvaraRadera
  2. Efter två dagar i Indien hade man hoppats på några bilder från landet ni är i. Kanske nån bild ut på smågatorna från fönstret?

    Keep up the awesome blogging!

    SvaraRadera
  3. Kära familjemedlemmar. No comments on the cat. Det indiska köket är långt ifrån utforskat, so far inga tecken på havregrynsgröt och lingonsylt. Jakten fortsätter! Dasspappert i Indien är inte mycket att hurra för. Bäst är att klara sig utan, jag testar andra alternativ men har inte riktigt fått grepp om alla "moment".
    Emil, håller verkligen med dig att bilder från "stan" vore trevligt. I Indien är den rådande principen tålamod, så det skickar jag med dig. =) Uppriktigt beror bristen på foto på att vi är lite skraja när vi rör oss på gatorna. Vi jobbar på saken!

    SvaraRadera
  4. Kära dotter, hur reagerar Indierna när ni två blonda brudar visar sig på stan? Är det människorna som är skrämmande eller nåt annat?
    Hoppas rädslan försvinner med tiden. Du Erica är väl inte riktigt van vid den känslan....???
    Jag känner att jag borde skrämt dej mer när du var barn. Kanske en brist i din uppfostran.....

    Ha det gott i alla fall!!

    SvaraRadera