Full fart i upploppet

Till alla er som undrar: Ja, vi lever. Ja, vi har det bra. Vi har bara varit Indien runt och haft knaper Internettillgång. Nu vill vi berätta om höjdpunkterna sedan sist:

Bollywood – Vi kan nu skriva till en ny punkt på våra CVn. Vi har agerat i en (blivande) indisk storfilm! För en dag var vi skådespelerskor i Bollywoodfilmen Tezz med den kände, store, indiske skådespelaren Anil Kapoor. Filmen utspelar sig i London, och är en action-thriller, ett terrorhot i form av en bomb hotar Londons tunnelbana. Alla scener spelades inte in i London utan i Mumbai, centrat för Bollywoods filmproduktion. De behövde ett gäng britter och därför blev vi uppraggade av en agent. En busslast med turister, de flesta halvsunkiga backpackers i pösiga kläder, orakade hakor och oborstade hår, begav sig tidig morgon från McDonald’s i Coraba till filmstudion. Väl framme är det inga lyxloger som väntar men dock sträng rakning, hårborstning (vattenkam och vax) och kostymer på. Hela uppsättningen kläder i 80-tals stil (filmen utspelar sig i nutid), jag i blå flygvärdinnemundering, var fick de tag i den blusen? Vi skulle agera i en övervaknings- och styrcentral för tunnelbanesystemet. Rent konkret – vi knappar på tangentbord, springer med pärmar och agerar med starka reaktioner när filmens bärande moment avgörs. Kläder och en del av rekvisitan var inte av högsta kvalitet. Men där det brast täckte skådespelarna upp, de imponerade stort. På bara två-tre tagningar tog dem de flesta scenerna med stark inlevelse.
Elin kommer mycket troligen vara i centrum i en scen. Jag (Erica) kommer möjligen, förhoppningsvis synas i bakgrunden vid något/några tillfällen. Vilken upplevelse. Och så fick vi en inkomst för första gången på mycket länge, 500Rs motsvarande 77 svenska kronor. Vilken fest! Om 2 månader släpps filmen (påstod de), se till att se den! Tezz

Taj Mahal – Vi har förstått att ingen resa till Indien någonsin kan bli komplett utan att ha sett mästerverket Taj Mahal, ett av världens nya 7 underverk. Shah Jahan, härskare i Mogulriket lät uppföra denna minnesbyggnad till ära åt sin bortgångna älsklingshustru Mumtz Mahal på 1600-talet. Byggnaden är i marmor. Fantastiskt.

Tillbaka i Gorakphur efter mer än en månad på resande fot. Nu har vi en svensk barnfamilj på besök som piggar upp vår tillvaro. De senaste två kvällarna har det bjudits på läckerheter såsom potatismos, pannkakor och varm chokladmjölk. Spel har spelats och samtalet har varit i full gång. Ikväll tar vi paus ifrån varandra och Elin satsar stort i köket. Det är palt på menyn. Jag undrar hur det ska gå då tre av fyra viktiga ingredienser saknas; fläsk, kornmjöl och lingonsylt. Imorgon fyller Edvin 7 år och ett stort barnkalas med alla barnen från barnhemmet arrangeras. Det utlovas hattar, presenter, godsaker och tårta. Vi kommer vara där!

Republic day – Idag är det helgdag, det är inte ovanligt men idag är det inte beroende av vilken religion du tillhör. Idag firas att Indien år 1950 klubbade igenom sin konstitution, grundlag, nu fria från britternas styre. Flaggan har hissats, nationalsången sjungits och sötsaker ätits. (Och scoutlekar lekts: snappa näsduken bl.a.)

Om två veckor lämnar vi Indien, vi säger adjö till kollegor och barn och vår tid som praktikanter. Vi är nöjda och känner oss färdiga med vår tid. Vi tar oss med buss in i Nepal för att bl.a. besöka StepOut-kollegor i Tansen (Olof och Lotta Björkdahl), med det inleds vår backpackertur. Vi tar oss sedan med flyg ner till Kuala Lumpur (Malaysia) och efter några dagar vidare till en kuststad där det kommer bli riktigt livat att möta Nina och Daniel (Eslövsbor men framför allt mkt goda vänner). De tar med oss till en paradisö har de lovat. Därefter tar vi oss upp i Thailand för att möta andra StepOut-kollegor däribland Elins goda vän Ola i Song Klaa. Sen fortsätter resan. Håll tillgodo, vi hoppas kunna dokumentera och visa något litet här på bloggen. Även om historiken visar att det går ett tag mellan inläggen.

Många kramar till våra tålamodsprövade vänner i Sverige och runt om på detta klot.

Elin och Erica (författare)

The Red Snapper and Elins Tevis-Day

2010 avslutades i Goa. Vi maxade de sista dagarna pa aret med delfintour, bad bland Bagas klippor, bio i Panaij (the Tourist) och katedralexpedition i Old Goa.

Nyarsafton tog vi oss soderut fran Calangute dar vi bor till vackra Palolem beach. Dar promenerade vi i den pulvermjuka sanden, satt ner med varsin jordgubbslassi och njot av solnergangen, festade pa en nystekt red snapper som nyarsmiddag och at Swedish Kladdkaka innan tolvslaget kom med fyrverkerier, lyckonskningar och en och annan kram. Hej 2011!

Elins fodelsedag den 3e var inte mindre festlig den! Efter paket och frukost pa sangen tog vi oss osterut mot Dudhsagar waterfall som ar Indiens nast hogsta vattenfall pa 600 meter. Med en jeep tog vi oss den sista milen genom skumpig terrang och aar innan vi nadde det vackra fallet och kunde ta oss en simtur i det kyliga vattnet. Vi kande naturens krafter och njot!

Darefter akte vi till ett kryddplantage dar vi gick en guidad tur bland citrongras, aloe vera, vanilj och vildbasilika. Vi hade ocksa narkontakt med en elefant som vant posade med oss.

Fodelsedagsmiddagen slog alla Elins forvantningar. Erica hade skickligt spelat ganska nonchalant infor denna dag och det fanns inga tecken pa att nagon visste om att Elin fyllde tevis (23) den 3e. Sa det var en stor overraskning nar vi satt uppe pa hotellets oversta terrass och personalen kom upptagande, sjungandes med tomtebloss, tarta och en rod nejlika. Suprise! Vi valde dock den svenska traditionen (att ata sotsakerna EFTER maten) och satte tanderna i den fina goianska tallriken Erica forbestallt. Har kan ni se kyckling, stora rakor, blackfisk, kingfish, pomfret (detta ar en fisk, inte felstavat pommes frittes som vi forst trodde) och nagot sa exotiskt som haj! (Hajen var det godaste, enligt oss bada). Efter varsin banana split gick vi till rummet med tartan, som istallet fick bli frukost idag.

Imorgon aker vi vidare till Mumbai for lite storstadsliv. Njut av snon darhemma, vi onskar er alla i indisk anda a Happy and Prosperious New Year!

25-gradiga halsningar fran Elin & Erica

Happy Christmas!

Vi har nu tillbringat en fantastiskt rolig jul i Kolkata. 17 smakillar har fatt den mesta av var tid och uppmarksamhet men vara tankar har ocksa gatt till vara familjer och vanner hemma i Sverige och aven till en mycket speciell man vid ett par tillfallen, allas var Kaj-Ake “Kajan” Hansson.

Forsta gangen var nar vi skulle ha var fjarde advents-stund och satte oss i soffan i Kolkatakontorets minimala hall med en gasbehallare framfor oss. Pa den placerade vi en mapp och tidningspapper. Det blev nagerlunda stabilt. Var brist pa adventsljusstake tvingade oss att tillfalligt surra ihop ljusen (Mikael Premberg hade varit imponerad?) med varandra (alltfor nara skulle nagon pasta, men de sarskildes iaf av nagra lattantandliga papperstrasor som vi anvant for stabiliteten.) Sa tande vi ljusen, som i indisk anda brann hogt utan att stearinen hann med utan droppade ner pa underlaget. Kombinationen gas, brandfarligt underlag, tatt sittande ljus och bristen pa brandslackare var kanske inte helt lysande. Kajan hade INTE varit glad.

Andra gangen var nar vi pyntade och dansade runt granarna. De indiska granarna ar av plast, extremt glittriga och i var midjehojd. Men det man inte har i hojd far man ha i mangd – “De ska va tva granar!” Denna gangen HADE Kajan varit glad.

Annars har julen varit valdigt intensiv. Pa julafton akte vi till jarnvagsstationen Sealda och traffade jarnvagsbarn som vi tog till feedingprogram dar de fick mat pa ett enkelt hotell. Darefter besokte vi Moder Teresas Home for Dying som totalrenoverades och Kalighat som ligger precis bakom, ett hinduiskt temple dar man offrar getter dagligen. Erica shoppade ett USB-minne och en NIV-bibel till fyndpriser innan vi akte tillbaka for att julpynta barnhemmet och tillverka en egen krubba av wellpapp, fargade papper och cernitlera.

Pa juldagen genomforde vi en julgudstjanst, hade paketutdelning, vi at den indiska julhonan (kristen tradition), lekte med en enorm mangd studsbollar och ballonger, spelade badminton och akte rutschkana i en stor park och vi hann ocksa med att dansa och sjunga svenska ringlekar kring vara tva sma granar. Sma grodorna och Mormors lilla kraka var sarskilt uppskattade bland barnen.

Nu ar vi i Goa for att vila upp oss och fira nyar. Onskar er alla ett gott nytt 2011!

Elin & Erica

Vi överlevde bomben!

Vad har hänt sedan sist, förutom att vi saknat internet i hela tre veckor? Låt oss ge er några glimtar av höjdpunkterna.

De två svenska gymnasietjejerna, Hanna och Tanja, anlände till Varanasi. Deras backpacker-vänner  råkade befinna sig i samma stad. Vi arrangerade ett en-dags-program i slumområdet Benagli Basti, där ASSI vardagligen bedriver arbete. 60 barn samlades först i klassrummet för sång, dans och lek. Sedan var det tvättning på schemat. 10 svenska tjejer och några indiska kollegor engagerade i tvättning, hårborstning och nagelklippning. Vilken glädje i hela området! Efteråt serverades det samosa, te och kakor. Vilken fest!

Vintern har anlänt. Temperaturen är runt 20 grader, på natten kan det krypa under 10, brr. Ingen värme i husen, det börjar kännas. Tjocka och stora sjalar är inköpta. Strumpor i sandalerna är numera vardag (och fullt tillåtet i Indien, strumpor i flipflop har också skådats!) Erica kör på filttofflor inomhus. Indierna själva går inte utan tjocka tröjor eller jacka. Utomhus skådas mössor och halsdukar och stora sjalar, att matcha i stil, färg eller mönster är inget måste. Mest gläds vi åt de indiska männens glittriga pullovers (förfäran är inte långt borta). De finns i alla dessa färger, trendigast är de varma färgerna orange, persika, rosa eller rött. Svart bärs bara av de med klass och stil. Titta och njut!

 

12 dagar spenderade vi i Patna, huvudstaten i delstaten Bihar. Vi fick möjlighet att åka ut (långa resor) och besöka olika byprojekt. I Vasni besökte ett sycenter. 20 kvinnor samlas dagligen under 6 månaders tid för att lära sig sy. De har många mål och uppgifter som ska redovisas innan de kan få ett certifikat. De ska sy diverse olika klädesplagg både engelsk och indisk stil, sticka, brodera, sy barnkläder både på maskin och för hand. Vi fick också möjlighet att möta personer som fått del av microlån. En man och hans hustru satsade på att utveckla sin kycklingfarm.

 

Det har blivit adventstider och Elin har drivit firandet hårt. 4 röda ljus köptes in. Elin hade planer på att tillverka en ljusstake (många metoder diskuterades, kanske mest den med trolldeg.) men pga. mycket resande så blev en sådan stake aldrig tillverkad. Strunt samma, adventsfirande blev det i alla fall. Numera ett viktigt inslag i varje söndagskväll. Ljusen tänds, svenska adventspsalmer sjungs (några av missionskyrkans klassiker saknas i Sv.k:ans psalmbok, dem får vi plocka ur huvudet), söndagens texter läses – det hela genomförs på ett mycket högtidligt och glatt vis, vi iklädda tjocktröjor och sjalar så klart.

Igår deltog vi i ett indiskt bröllop. Vår kollega Ravi gifte sig. Det var en lång resa som startades redan kl 12, 20.30 började paraden hem till brudens hem. Erica ville delta men hejdades av kollegor som för en gångs skull gav flertalet pedagogiska förklaringar om varför. (Frånvaro av kvinnor i paraden, indiska icke-kristna, berusade män som dansar vilt.) På plats serverades sötsaker, en hel veckas sockerbehov! Vi förfäras fortfarande varenda gång det händer (att sötsaker serveras precis innan maten), detta tillhör väl en av de mest repeterade reglerna från barndomen – inget godis/kakor innan maten! På festen var vi tvungna att sitta vid ett bord längst in i hörnet på tältet. Förklaringen – två vita kvinnor på ett bybröllop drar till sig mer uppmärksamhet än brudparet. Vi konstaterade att det var sanning. Efter maten anlände bruden och alla kvinnor från templet. På scenen genomfördes blomsterkransceremonin. Efter detta rullade bilen den långa resan hem igen. Vi deltog alltså inte under själva vigselprogrammet, denna startar inte förrän 00.30 (indisk tid, troligen senare) och bara en bråkdel av gästerna beräknas vara kvar till dess.

PS. Vi var inte ens i Varanasi när bomben sprängdes men vi har varit på den platsen 6 gånger. Bara Elin som hade behov av lite drama.

Glada adventshälsningar.

Elin & Erica

Julstädning?

Så var vi tillbaka i Varanasi igen. De senaste fyra dagarna har präglats av städning. Gästrummet har skurats rent, allt porslin och köksutrustning har diskats, alla tyger, gardiner och lakan tvättats. Allt för hand så klart!

En dag ägnades åt flytt. Varanasikollegorna har fått tillgång till ett nytt kontor. Ett rum var nästan inflyttningsklart så vi städade, rensade, packade och bar. De tvättade gardinerna hängdes upp men visade sig vara för korta. Mycket provisoriskt förlängde vi dem genom att sy på en längd för hand. 

Annie i städhågen! (I händerna två sopkvastar, indisk stil!)

Tredje städdagen och det har blivit dags att röja barnhemmet. Vilket projekt! Barnen var överlyckliga och hjälpte till att dekorera sitt nya rum. Tyvärr saknas bilder. Sen var det dags för nya inköp. Vi tittade på en eventuell tvättmaskin. Vi köpte mat, hygien- och städartiklar. Imorgon hämtar vi två svenska gymnasietjejer på flygplatsen. Det blir vårt projekt att guida dem i ASSI’s arbete och den indiska kulturen i en veckas tid. Kul!

Söndag och dags för mer städning. Vi ska bo i det gamla kontoret under veckan som kommer. What to do?! Fram med sopkvast och skurhink! Vid tid för lunch tog vi oss ner till barnhemmet som nu är välstädat. Allt utom barnen som bor där. Tre nya barn kom igår mitt i städkaoset. Nu blev det barnstädning, fram med tvålen, nya kläder och hinkar med vatten!

Några nyduschade pojkar och flickor. (Inte helt lätt att veta vem som är vad)

Ikväll fick vi som omväxling se en kristen manifestation. Här i Indien är det festivaler var enda dag, alltid firas det något. Vi ser lämmeltåg efter en stor Gudsbild på flak som slingrar sig fram genom folkmassor så gott som varenda gång vi är ute och åker. Idag var det dags för katolikernas ljusmanifestation, det längsta tåg jag har sett. Många nunnor på ett och samma ställe. 

Varma hälsningar till alla läsare. Vi tänker på er.

Elin & Erica (författare)

Bhojpuri-konferensen

Den 4-6 november var det dags för den 16:e Bhojpuri-konferensen i Varanasi. Månader av förberedelser nådde sitt klimax. Vi var där, vi kände pulsen, vi klappade takten, vi knöt band, vi rodde barnkonferensen i hamn, Elin sjöng duett och Erica dansade (fast inte samtidigt), allt inför 6000 glada ansikten.

Vårt huvuduppdrag under dessa dagar var att planera och leda Barnkonferensen. Vi var upp över öronen nervösa, särskilt när vi dagen innan konferensen fick reda på att det inte skulle vara 500 barn utan snarare 700. Vi hade nämligen bara klippt 572 band och tillverkat 504 konferenshäften. Som tur var blev barngruppen aldrig större än 300 vid ett och samma tillfälle. Det var en utmaning att få alla på plats i mattältet och att göra sig hörd (och förstådd) men är det något indier kan så är det att sätta barn i led. Vi, tillsammans med en varierande mängd hjälpledare, sjöng rörelsesånger på hindi, flätade barnkonferensband, höll i lektioner med uppskattat drama om barns skyldigheter och rättigheter, delade ut kex och godis, lekte, ritade och tillverkade en barnkonferensbanner med tumavtryck från alla barnen (och några ledare). Denna skulle vi alla tåga in med på stora scenen sista dagen hade Elin och Erica planerat, och sjunga några sånger så att alla vuxna kunde se hur många barnen var och vad de nu hade gjort under barnkonferensen. Efter lite armbågande i maktens korridorer, missförstånd, schemaändringar, scenommöblering och allmänt kaos stod till slut alla barnen på scenen med bannern längst fram. Sångledarna var spårlöst försvunna så vi grabbade tag i de stabilaste (dock ej sångmässigt) Sahyog-tjejerna från Gorakhpur och bad dem hoppa ner och leda de andra barnen, vilket de glatt och kraftfullt gjorde. Vilket barnframträdande! Detta hade aldrig tidigare hänt i Bhojpuri-konferensens 16-åriga historia, så Elin och Erica var mycket nöjda och pustade ut. Seger!

En av konferensens absoluta höjdpunkter var när våra Sahyog-barn från både Gorakhpur och Varanasi skulle få framträda med sina flitigt inövade danser och sånger. Vi har varit med och övat och peppat och korrigerat sen vi kom till Indien och nu var det dags på riktigt. Det var dräkter, pirr backstage, uppställning, koncentration och glädje på hög nivå. Applåder!

Två glittrande saris var inköpta och uppsydda inför denna konferens. Vi gjorde naturligtvis succé, trots att båda var lite smått obekväma i att visa så mycket hud kring midjan.

Under konferensdagarna fick vi många samtal med folk från olika delar av Indien och även Sverige och USA. Vi fick reda på att för 15 år sen hade folk aldrig trott att det var möjligt att annordna en konferens som denna. Varanasi och området omkring sågs som hopplöst och att samla bara 10 kristna skulle vara en omöjligt. Det är därför härligt att se hur evangeliet har spritts och att det nu annordnas konferenser där man utan problem kan samla tusentals kristna syskon för att be, lovsjunga, få undervisning och dela erfarenheter. Multiply is the word.

Vi hoppas att vi kan glädja er i novembergråheten med dessa färgglada konferensbilder.

Hej hopp!

Elin&Erica

Varierande arbetsuppgifter

Våra dagar kantas av minst sagt varierande arbetsuppgifter. Vi är nu i Varansi och förberedder för huvudkonferensen där minst 5000 deltagare väntas. Den senaste veckan har vi mestadels ägnat åt oss cleaning and supervising. Vi har bland annat övervakat ett toabygge.

Vi har sett arbetet från början och följt det med stor nogrannhet. Vi har sett hur platsen markeras ut, grävning, mätning och kontroll, första tegelstenen på plats (tillverkningsprocessen har vi givetvis tagit reda på), cement blandas, en mur växer upp, toalett sätt på plats och avslutande murning. Det var några glada arbetare vi mötte idag när vi var tillbaka och såg slutarbetet.

Här ser vi hur mattältet växer fram. Scoutläger i storformat. Slanor och surrning. 

Jag och Elin kände oss hemma, dock inte trygga med de höga vingliga stegarna.

Och så ogräsrensing. Elin trivdes bäst med övervakning av arbetare och eld. Jag (Erica) körde hårt med hackan och lyckades faktiskt få igång hela personalstyrkan som annars föredrog småsnack i skuggan.

På övrigtpunkten kan vi tilläga att vi har lärt oss fler användbara fraser på hindi under veckan som varit. 

You can do it! I can do it! Jobba fortare! Bra arbete!

Allt gott.

Elin & Erica