Vi har nu tillbringat en fantastiskt rolig jul i Kolkata. 17 smakillar har fatt den mesta av var tid och uppmarksamhet men vara tankar har ocksa gatt till vara familjer och vanner hemma i Sverige och aven till en mycket speciell man vid ett par tillfallen, allas var Kaj-Ake “Kajan” Hansson.
Forsta gangen var nar vi skulle ha var fjarde advents-stund och satte oss i soffan i Kolkatakontorets minimala hall med en gasbehallare framfor oss. Pa den placerade vi en mapp och tidningspapper. Det blev nagerlunda stabilt. Var brist pa adventsljusstake tvingade oss att tillfalligt surra ihop ljusen (Mikael Premberg hade varit imponerad?) med varandra (alltfor nara skulle nagon pasta, men de sarskildes iaf av nagra lattantandliga papperstrasor som vi anvant for stabiliteten.) Sa tande vi ljusen, som i indisk anda brann hogt utan att stearinen hann med utan droppade ner pa underlaget. Kombinationen gas, brandfarligt underlag, tatt sittande ljus och bristen pa brandslackare var kanske inte helt lysande. Kajan hade INTE varit glad.
Andra gangen var nar vi pyntade och dansade runt granarna. De indiska granarna ar av plast, extremt glittriga och i var midjehojd. Men det man inte har i hojd far man ha i mangd – “De ska va tva granar!” Denna gangen HADE Kajan varit glad.
Annars har julen varit valdigt intensiv. Pa julafton akte vi till jarnvagsstationen Sealda och traffade jarnvagsbarn som vi tog till feedingprogram dar de fick mat pa ett enkelt hotell. Darefter besokte vi Moder Teresas Home for Dying som totalrenoverades och Kalighat som ligger precis bakom, ett hinduiskt temple dar man offrar getter dagligen. Erica shoppade ett USB-minne och en NIV-bibel till fyndpriser innan vi akte tillbaka for att julpynta barnhemmet och tillverka en egen krubba av wellpapp, fargade papper och cernitlera.
Pa juldagen genomforde vi en julgudstjanst, hade paketutdelning, vi at den indiska julhonan (kristen tradition), lekte med en enorm mangd studsbollar och ballonger, spelade badminton och akte rutschkana i en stor park och vi hann ocksa med att dansa och sjunga svenska ringlekar kring vara tva sma granar. Sma grodorna och Mormors lilla kraka var sarskilt uppskattade bland barnen.
Nu ar vi i Goa for att vila upp oss och fira nyar. Onskar er alla ett gott nytt 2011!
Elin & Erica
Det är lika spännande varje dag när man går in för att titta om det skrivits något på er blogg!Och man blir lika glad varje gång, men oj vad jag undrar över vissa saker, järnvägsbarn t.ex
SvaraRaderavilka är dessa?? Ett gott nytt år till er!
Kram från Kerstin och Per
Kerstin: Järnvägsbarn - är barn som lever vid järnvägen. De är oftast föräldralösa, och många är fast i olika beroende såsom sniffning. De lever under bedrövliga omständigheter och snatteri är ett vanligt sätt att försörja sig på. Ett av Erica och Elins uppdrag är att försöka knyta kontakt med barnen och att få dem till hjälporganisationen för att få ett mål mat och träffa vuxna människor.
SvaraRaderaJag beundrar er insats tjejer!!!
I övrigt vill jag bara säga - lek inte med elden flickor!!! Kajan hade blivit vansinnig!!
I Sverige har vi ägnat julen åt att tampas med en verkligt vit väderlek, igensnöade vägar och mycket mys i brasans sken, fast på ett lite säkrare sätt än ert.
Saknat er har vi så klart gjort, det kändes konstigt att inte ha dej hemma. Men paketet kom fram och garnet är inlämnat till min personliga stickcentral. En schal är beställd :-)
Hoppas nu ni får en skön semester, och tar tillfället att gå runt lite halvnakna (shorts??) bland alla turistande västerlänningar. Önskar er ett gott nytt år, om vi inte hörs innan dess. Kramar!! Mamma
Roligt att höra om Er jul. Några viktiga traditioner har följt med er.Sköönt att Ni kommit till varmare städer och sluppit snö och minusgrader fast Elin du tycker ju om skidåkning, som hade funkat bra härhemma iår.
SvaraRaderaTänker mycket på Er och hoppas ni får en skön och välbehövlig semester.
GOTT NYTT ÅR
önskar mamma och pappa Erik