Bhojpuri-konferensen

Den 4-6 november var det dags för den 16:e Bhojpuri-konferensen i Varanasi. Månader av förberedelser nådde sitt klimax. Vi var där, vi kände pulsen, vi klappade takten, vi knöt band, vi rodde barnkonferensen i hamn, Elin sjöng duett och Erica dansade (fast inte samtidigt), allt inför 6000 glada ansikten.

Vårt huvuduppdrag under dessa dagar var att planera och leda Barnkonferensen. Vi var upp över öronen nervösa, särskilt när vi dagen innan konferensen fick reda på att det inte skulle vara 500 barn utan snarare 700. Vi hade nämligen bara klippt 572 band och tillverkat 504 konferenshäften. Som tur var blev barngruppen aldrig större än 300 vid ett och samma tillfälle. Det var en utmaning att få alla på plats i mattältet och att göra sig hörd (och förstådd) men är det något indier kan så är det att sätta barn i led. Vi, tillsammans med en varierande mängd hjälpledare, sjöng rörelsesånger på hindi, flätade barnkonferensband, höll i lektioner med uppskattat drama om barns skyldigheter och rättigheter, delade ut kex och godis, lekte, ritade och tillverkade en barnkonferensbanner med tumavtryck från alla barnen (och några ledare). Denna skulle vi alla tåga in med på stora scenen sista dagen hade Elin och Erica planerat, och sjunga några sånger så att alla vuxna kunde se hur många barnen var och vad de nu hade gjort under barnkonferensen. Efter lite armbågande i maktens korridorer, missförstånd, schemaändringar, scenommöblering och allmänt kaos stod till slut alla barnen på scenen med bannern längst fram. Sångledarna var spårlöst försvunna så vi grabbade tag i de stabilaste (dock ej sångmässigt) Sahyog-tjejerna från Gorakhpur och bad dem hoppa ner och leda de andra barnen, vilket de glatt och kraftfullt gjorde. Vilket barnframträdande! Detta hade aldrig tidigare hänt i Bhojpuri-konferensens 16-åriga historia, så Elin och Erica var mycket nöjda och pustade ut. Seger!

En av konferensens absoluta höjdpunkter var när våra Sahyog-barn från både Gorakhpur och Varanasi skulle få framträda med sina flitigt inövade danser och sånger. Vi har varit med och övat och peppat och korrigerat sen vi kom till Indien och nu var det dags på riktigt. Det var dräkter, pirr backstage, uppställning, koncentration och glädje på hög nivå. Applåder!

Två glittrande saris var inköpta och uppsydda inför denna konferens. Vi gjorde naturligtvis succé, trots att båda var lite smått obekväma i att visa så mycket hud kring midjan.

Under konferensdagarna fick vi många samtal med folk från olika delar av Indien och även Sverige och USA. Vi fick reda på att för 15 år sen hade folk aldrig trott att det var möjligt att annordna en konferens som denna. Varanasi och området omkring sågs som hopplöst och att samla bara 10 kristna skulle vara en omöjligt. Det är därför härligt att se hur evangeliet har spritts och att det nu annordnas konferenser där man utan problem kan samla tusentals kristna syskon för att be, lovsjunga, få undervisning och dela erfarenheter. Multiply is the word.

Vi hoppas att vi kan glädja er i novembergråheten med dessa färgglada konferensbilder.

Hej hopp!

Elin&Erica