Julstädning?

Så var vi tillbaka i Varanasi igen. De senaste fyra dagarna har präglats av städning. Gästrummet har skurats rent, allt porslin och köksutrustning har diskats, alla tyger, gardiner och lakan tvättats. Allt för hand så klart!

En dag ägnades åt flytt. Varanasikollegorna har fått tillgång till ett nytt kontor. Ett rum var nästan inflyttningsklart så vi städade, rensade, packade och bar. De tvättade gardinerna hängdes upp men visade sig vara för korta. Mycket provisoriskt förlängde vi dem genom att sy på en längd för hand. 

Annie i städhågen! (I händerna två sopkvastar, indisk stil!)

Tredje städdagen och det har blivit dags att röja barnhemmet. Vilket projekt! Barnen var överlyckliga och hjälpte till att dekorera sitt nya rum. Tyvärr saknas bilder. Sen var det dags för nya inköp. Vi tittade på en eventuell tvättmaskin. Vi köpte mat, hygien- och städartiklar. Imorgon hämtar vi två svenska gymnasietjejer på flygplatsen. Det blir vårt projekt att guida dem i ASSI’s arbete och den indiska kulturen i en veckas tid. Kul!

Söndag och dags för mer städning. Vi ska bo i det gamla kontoret under veckan som kommer. What to do?! Fram med sopkvast och skurhink! Vid tid för lunch tog vi oss ner till barnhemmet som nu är välstädat. Allt utom barnen som bor där. Tre nya barn kom igår mitt i städkaoset. Nu blev det barnstädning, fram med tvålen, nya kläder och hinkar med vatten!

Några nyduschade pojkar och flickor. (Inte helt lätt att veta vem som är vad)

Ikväll fick vi som omväxling se en kristen manifestation. Här i Indien är det festivaler var enda dag, alltid firas det något. Vi ser lämmeltåg efter en stor Gudsbild på flak som slingrar sig fram genom folkmassor så gott som varenda gång vi är ute och åker. Idag var det dags för katolikernas ljusmanifestation, det längsta tåg jag har sett. Många nunnor på ett och samma ställe. 

Varma hälsningar till alla läsare. Vi tänker på er.

Elin & Erica (författare)

Bhojpuri-konferensen

Den 4-6 november var det dags för den 16:e Bhojpuri-konferensen i Varanasi. Månader av förberedelser nådde sitt klimax. Vi var där, vi kände pulsen, vi klappade takten, vi knöt band, vi rodde barnkonferensen i hamn, Elin sjöng duett och Erica dansade (fast inte samtidigt), allt inför 6000 glada ansikten.

Vårt huvuduppdrag under dessa dagar var att planera och leda Barnkonferensen. Vi var upp över öronen nervösa, särskilt när vi dagen innan konferensen fick reda på att det inte skulle vara 500 barn utan snarare 700. Vi hade nämligen bara klippt 572 band och tillverkat 504 konferenshäften. Som tur var blev barngruppen aldrig större än 300 vid ett och samma tillfälle. Det var en utmaning att få alla på plats i mattältet och att göra sig hörd (och förstådd) men är det något indier kan så är det att sätta barn i led. Vi, tillsammans med en varierande mängd hjälpledare, sjöng rörelsesånger på hindi, flätade barnkonferensband, höll i lektioner med uppskattat drama om barns skyldigheter och rättigheter, delade ut kex och godis, lekte, ritade och tillverkade en barnkonferensbanner med tumavtryck från alla barnen (och några ledare). Denna skulle vi alla tåga in med på stora scenen sista dagen hade Elin och Erica planerat, och sjunga några sånger så att alla vuxna kunde se hur många barnen var och vad de nu hade gjort under barnkonferensen. Efter lite armbågande i maktens korridorer, missförstånd, schemaändringar, scenommöblering och allmänt kaos stod till slut alla barnen på scenen med bannern längst fram. Sångledarna var spårlöst försvunna så vi grabbade tag i de stabilaste (dock ej sångmässigt) Sahyog-tjejerna från Gorakhpur och bad dem hoppa ner och leda de andra barnen, vilket de glatt och kraftfullt gjorde. Vilket barnframträdande! Detta hade aldrig tidigare hänt i Bhojpuri-konferensens 16-åriga historia, så Elin och Erica var mycket nöjda och pustade ut. Seger!

En av konferensens absoluta höjdpunkter var när våra Sahyog-barn från både Gorakhpur och Varanasi skulle få framträda med sina flitigt inövade danser och sånger. Vi har varit med och övat och peppat och korrigerat sen vi kom till Indien och nu var det dags på riktigt. Det var dräkter, pirr backstage, uppställning, koncentration och glädje på hög nivå. Applåder!

Två glittrande saris var inköpta och uppsydda inför denna konferens. Vi gjorde naturligtvis succé, trots att båda var lite smått obekväma i att visa så mycket hud kring midjan.

Under konferensdagarna fick vi många samtal med folk från olika delar av Indien och även Sverige och USA. Vi fick reda på att för 15 år sen hade folk aldrig trott att det var möjligt att annordna en konferens som denna. Varanasi och området omkring sågs som hopplöst och att samla bara 10 kristna skulle vara en omöjligt. Det är därför härligt att se hur evangeliet har spritts och att det nu annordnas konferenser där man utan problem kan samla tusentals kristna syskon för att be, lovsjunga, få undervisning och dela erfarenheter. Multiply is the word.

Vi hoppas att vi kan glädja er i novembergråheten med dessa färgglada konferensbilder.

Hej hopp!

Elin&Erica

Varierande arbetsuppgifter

Våra dagar kantas av minst sagt varierande arbetsuppgifter. Vi är nu i Varansi och förberedder för huvudkonferensen där minst 5000 deltagare väntas. Den senaste veckan har vi mestadels ägnat åt oss cleaning and supervising. Vi har bland annat övervakat ett toabygge.

Vi har sett arbetet från början och följt det med stor nogrannhet. Vi har sett hur platsen markeras ut, grävning, mätning och kontroll, första tegelstenen på plats (tillverkningsprocessen har vi givetvis tagit reda på), cement blandas, en mur växer upp, toalett sätt på plats och avslutande murning. Det var några glada arbetare vi mötte idag när vi var tillbaka och såg slutarbetet.

Här ser vi hur mattältet växer fram. Scoutläger i storformat. Slanor och surrning. 

Jag och Elin kände oss hemma, dock inte trygga med de höga vingliga stegarna.

Och så ogräsrensing. Elin trivdes bäst med övervakning av arbetare och eld. Jag (Erica) körde hårt med hackan och lyckades faktiskt få igång hela personalstyrkan som annars föredrog småsnack i skuggan.

På övrigtpunkten kan vi tilläga att vi har lärt oss fler användbara fraser på hindi under veckan som varit. 

You can do it! I can do it! Jobba fortare! Bra arbete!

Allt gott.

Elin & Erica

Frkrtnr (förkortningar)

Att komma till ett nytt sammanhang är att lära sig nya uttryck och förkortningarna för dessa. Vi vill i det här inlägget presentera en del av förkortningarna som vi har lärt oss hittills.

ASSI (Asian Sahyogi Sanstha India) – hjälporganisationen som vi arbetar i/för/med.

UP (Uttar Pradesh) – Delstaten vi bor i, angränsar till Bihar i öster och Nepal i norr.

GKP (Gorakhpur) – Staden vi bor i, med strax under miljonen invånare, en viktig järnvägsknutpunkt och sista staden innan nepalesiska gränsen.

VNS (Varanasi) – även kallad Benares, hinduernas heligaste stad som ligger utmed Ganges, 7 h söder om GKP, där vi mellan 3 – 13 oktober spenderade tio mycket trevliga dagar med ASSI staff, slumbarn och de tre killarna som bor på Sahyogcentret där.

CLC (Community Learning Center) – praktisk utbildning på landsbygden som också fungerar som evangelisationsverktyg.

CP (Church Planting) – Nystartade kristna gemenskaper, som det finns gott om här.

PP (Pig Party) – Grisfesten som vi hade med Anil och David en trevlig tisdagskväll i gästlägenheten i VNS.

DB (Daa-bun) – Maskotbullen som Erica fick av Elin i födelsedagspresent och som har sitt namn efter storfilmen Dabangg. Prickade helt rätt i den indiska humorn och blev en given stämningshöjare i vitt skilda sammanhang.

Rs (Rupees) – Valutan i Indien, 1 SEK = 6 Rs.

H₂O (vatten) – Innehållet i poolen som vi tog ett paradisiskt solnedgångsdopp i för 500 Rs var 10-10-10.

SL (Sleeper Class) – Den typ av tåg som natten till den 14 oktober tog oss från VNS till Lucknow, med stenhårda britsar och toa utan något vatten.

10³ (ett tusen) – Antalet deltagare på Lucknowkonferensen, som också fick glädjen att bevittna två vitingar som dansade i Bollywoodstil på scenen, dock inte ensamma.

E² (Elin&Erica) – Nicknamet som vi fick av den amerikanske talaren Randy under konferensen.

PLU (Peace, Love&Unity) – Temat för konferensen som innehöll mycket dans, handklapp och färgglada, glittrande saris.

PTL (Praise The Lord) – Hälsningsfras som flitigt används bland kristna, med den indiska motsvarigheten ”Jai Masih”.

BOC (Blood of Christ) – Vaccinet mot döden enligt en inspirerande predikant på konferensen.

RDB (Ris- och dalbana) – Nattligt fnitterskämt på väg hem från Lucknow, namnet på den indiska restaurang som vi ska starta när vi kommer hem där det enbart serveras ris och dal (gul (fruktansvärt äcklig enligt Elin) linssoppa som alltid äts till ris här).

Hoppas alla våra läsare mår bra och inte håller inne med några frågor om vårt liv här, skulle så vara fallet – skriv en kommentar här för allt i världen!

GH (Glada Hälsningar)

E²

Into the Slums...

Vi anlande till Varanasi i lordags efter 8 h i buss. De tva forsta gick sonder men den tredje tog oss hela vagen fram.

Igar sattes vi i en rickshaw som tog oss till ett slumomrade i narheten. Vi traffade barn som vi kande igen fran Sahyog och snart hade vi en stor flock barn omkring oss som pekade, visade, skrattade, tog i vart blonda har och kande pa var hud och sa "white!".

Vi blev inbjudna att sitta ner i ett av skjulen, som ofta ar gjorda av slanor, tygskynken, pressening och platbitar. En fantastisk gladje och stolthet stralade emot oss.

Hoppas ni alla har det bra och njuter av hosten?!

Elin&Erica

Människomöten

Man måste bara älska människomöten. Igår hade vi en heldag med ett gäng ungdomar och ledare från närliggande byar. De skulle ha kommit en dag tidigare, vara 15 till antalet (det kom 40 pers) och vi skulle undervisa i hur man väljer yrke, hur man kommunicerar med den äldre generationen, hur man väljer livspartner samt lever som gift. Vi blev därför lite förvånade när vi såg banderollen som skulle sättas upp i salen; ONE DAY AWARENESS PROGRAM ON SANITATION (alltså en heldag om hygien). Inte mycket går enligt planerna i Indien. Vår handledare Usha hade under planeringen sagt till oss att vi inte skulle få panik om schemat försköts 10 min fram eller tillbaka. När vi började var vi en timme sena. Dagen slutade med att vi var en och en halv timme efter schemat, och då hade vi ändå tagit bort två pass. Och lagt till en kvarts hygienupplysning, som blev en timme, eftersom alla var väldigt engagerade och ställde frågor.

En trevlig sak att börja en sådan här dag med är en presentation av alla närvarande. Ännu trevligare är det när folk tar denna uppgift på allvar och uppger hela sin adress, inklusive postnummer. Tyst och på hindi, men ändå!

Jag (Elin) började undervisa om hur man kommer fram till vad man ska göra med sitt liv. Usha översatte. Det är väldigt speciellt att bli översatt i Indien. Det går till så att den utbildade men ack så kulturokunnige svensken säger två-tre meningar. Så tar översättaren bort det som inte riktigt passar in och lägger till 10-12 meningar för förståelsen hos de lyssnande. Man får helt enkelt förtrösta på att det blir bra i slutändan. Erica var ganska djärv och öppnade för brainstorming på ämnet ”the gap between generations” (förstod du inte detta tillhör du den generation som vi har svårt att kommunicera med). Det resulterade i en fin stund av delgivning, inte mycket hörde till ämnet, men det som sades kändes viktigt.

Vi tänkte lansera det fantastiskt pedagogiska hjälpmedlet ”Frågelådan” för denna lite blyga indiska grupp, där de kunde ställa frågor om vår undervisning. Vi hade inte så höga förväntningar på detta, men det fick vi äta upp! Det kom in en hel hög med lappar, en del med personliga upplysningar, andra med uppriktiga frågor och jag fick till min glädje en riktig CredoAkademifråga att bita i; Varför skapade Gud både god och förbjuden frukt? Jag undrar hur mitt svar om orsak-verkan, fri vilja och kärlek översattes… 

Inget ungdomsmöte är komplett utan en fnittrig lek! Ungdomarna var mycket roade när en korg med uppdragslappar började skickas runt till ljudet av Crazy Frog på en mobiltelefon. När musiken tystnade måste personen som höll korgen plocka upp en lapp och utföra uppdraget, bland annat att låta som en fågel och läsa upp en dikt. Det tog en kille minst tre minuter att låta som en katt och alla skrattade mest hela tiden.

Efter avslutningen var det eftermingel på terrassen. Alla tog vår hand och höll handen mot hjärtat och sa snälla saker på hindi till oss (tror vi). Vi log och försökte smälta in bland rosa saris och näsringar. Jag tog tillfället i akt och prövade mina hindivingar, gick fram till två unga kvinnor som var väldigt lika och sa ”behen?” (ett hindiord jag lärt mig dagen innan som betyder syster). De strålade och nickade och frågade om jag och Erica också var systrar (på hindi). Jag fick fram ”nej behen” (vilket betyder nej syster, det är väldigt praktiskt att nej heter lika på svenska och hindi). Kommunikation! Handgester och ritande bidrog också till förståelse över kulturgränserna. En man var väldigt ivrig att få visa olika kristna foton på sin mobil. Han ville att vi skulle ta foto på dem. Erica fotade, se bild nedan. Han kunde även lite engelska så han frågade oss hur länge vi skulle stanna i Indien. När han förstod att vi skulle stanna till februari och att vi antagligen skulle vara här när de kom tillbaka nästa gång sken han upp och berättade det för alla de andra, varpå applåder utbröt. Vi insöp uppskattningens sötma och log. En bra dag på jobbet.

Nu lämnar vi Gorakhpur för Varanasi en veckas tid. 

Varma hälsningar Elin och Erica

Fredagsmys

Jovisst kämpar vi varje dag med att komma in under skinnet på den indiska kulturen och anpassa oss, men igår gav vi efter för vår svenskhet och hade... FREDAGSMYS! Det har inte gått en fredag sedan Härnösand då vi inte sjungit fredagsmyslåten och nu var det dags att slå på stort. Vi försedde oss med mysiga tjockfiltar som vi gjorde en "soffa" av, en Pingvinstång, Polly och fjärrkontrollen till AC:n och drömde oss hem till Europa med Harry Potter och De Vises Sten. Allt var perfekt, utom snacksen som vi hittade i vårt kök, som först smakade bara mjöl och sen bara chili. Vilket osökt leder mig till...

...Dagens läsarfråga:

Erica tog inte med sig många icke-essentiella saker till Indien men hon packade av någon anledning med en påse sourcream&onion-pulver. Vi tänkte nu ta hjälp av er, kära läsare, för att få tips om hur vi skulle kunna använda denna påse till ett kommande fredagsmys. Är det någon som har ett beprövat recept med denna ingrediens? Steker man potatis och strör pulvret över? Vad tror ni? Vi tar tacksamt emot alla tips.

Mysiga hälsningar från Elin&Erica