Frkrtnr (förkortningar)

Att komma till ett nytt sammanhang är att lära sig nya uttryck och förkortningarna för dessa. Vi vill i det här inlägget presentera en del av förkortningarna som vi har lärt oss hittills.

ASSI (Asian Sahyogi Sanstha India) – hjälporganisationen som vi arbetar i/för/med.

UP (Uttar Pradesh) – Delstaten vi bor i, angränsar till Bihar i öster och Nepal i norr.

GKP (Gorakhpur) – Staden vi bor i, med strax under miljonen invånare, en viktig järnvägsknutpunkt och sista staden innan nepalesiska gränsen.

VNS (Varanasi) – även kallad Benares, hinduernas heligaste stad som ligger utmed Ganges, 7 h söder om GKP, där vi mellan 3 – 13 oktober spenderade tio mycket trevliga dagar med ASSI staff, slumbarn och de tre killarna som bor på Sahyogcentret där.

CLC (Community Learning Center) – praktisk utbildning på landsbygden som också fungerar som evangelisationsverktyg.

CP (Church Planting) – Nystartade kristna gemenskaper, som det finns gott om här.

PP (Pig Party) – Grisfesten som vi hade med Anil och David en trevlig tisdagskväll i gästlägenheten i VNS.

DB (Daa-bun) – Maskotbullen som Erica fick av Elin i födelsedagspresent och som har sitt namn efter storfilmen Dabangg. Prickade helt rätt i den indiska humorn och blev en given stämningshöjare i vitt skilda sammanhang.

Rs (Rupees) – Valutan i Indien, 1 SEK = 6 Rs.

H₂O (vatten) – Innehållet i poolen som vi tog ett paradisiskt solnedgångsdopp i för 500 Rs var 10-10-10.

SL (Sleeper Class) – Den typ av tåg som natten till den 14 oktober tog oss från VNS till Lucknow, med stenhårda britsar och toa utan något vatten.

10³ (ett tusen) – Antalet deltagare på Lucknowkonferensen, som också fick glädjen att bevittna två vitingar som dansade i Bollywoodstil på scenen, dock inte ensamma.

E² (Elin&Erica) – Nicknamet som vi fick av den amerikanske talaren Randy under konferensen.

PLU (Peace, Love&Unity) – Temat för konferensen som innehöll mycket dans, handklapp och färgglada, glittrande saris.

PTL (Praise The Lord) – Hälsningsfras som flitigt används bland kristna, med den indiska motsvarigheten ”Jai Masih”.

BOC (Blood of Christ) – Vaccinet mot döden enligt en inspirerande predikant på konferensen.

RDB (Ris- och dalbana) – Nattligt fnitterskämt på väg hem från Lucknow, namnet på den indiska restaurang som vi ska starta när vi kommer hem där det enbart serveras ris och dal (gul (fruktansvärt äcklig enligt Elin) linssoppa som alltid äts till ris här).

Hoppas alla våra läsare mår bra och inte håller inne med några frågor om vårt liv här, skulle så vara fallet – skriv en kommentar här för allt i världen!

GH (Glada Hälsningar)

E²

Into the Slums...

Vi anlande till Varanasi i lordags efter 8 h i buss. De tva forsta gick sonder men den tredje tog oss hela vagen fram.

Igar sattes vi i en rickshaw som tog oss till ett slumomrade i narheten. Vi traffade barn som vi kande igen fran Sahyog och snart hade vi en stor flock barn omkring oss som pekade, visade, skrattade, tog i vart blonda har och kande pa var hud och sa "white!".

Vi blev inbjudna att sitta ner i ett av skjulen, som ofta ar gjorda av slanor, tygskynken, pressening och platbitar. En fantastisk gladje och stolthet stralade emot oss.

Hoppas ni alla har det bra och njuter av hosten?!

Elin&Erica

Människomöten

Man måste bara älska människomöten. Igår hade vi en heldag med ett gäng ungdomar och ledare från närliggande byar. De skulle ha kommit en dag tidigare, vara 15 till antalet (det kom 40 pers) och vi skulle undervisa i hur man väljer yrke, hur man kommunicerar med den äldre generationen, hur man väljer livspartner samt lever som gift. Vi blev därför lite förvånade när vi såg banderollen som skulle sättas upp i salen; ONE DAY AWARENESS PROGRAM ON SANITATION (alltså en heldag om hygien). Inte mycket går enligt planerna i Indien. Vår handledare Usha hade under planeringen sagt till oss att vi inte skulle få panik om schemat försköts 10 min fram eller tillbaka. När vi började var vi en timme sena. Dagen slutade med att vi var en och en halv timme efter schemat, och då hade vi ändå tagit bort två pass. Och lagt till en kvarts hygienupplysning, som blev en timme, eftersom alla var väldigt engagerade och ställde frågor.

En trevlig sak att börja en sådan här dag med är en presentation av alla närvarande. Ännu trevligare är det när folk tar denna uppgift på allvar och uppger hela sin adress, inklusive postnummer. Tyst och på hindi, men ändå!

Jag (Elin) började undervisa om hur man kommer fram till vad man ska göra med sitt liv. Usha översatte. Det är väldigt speciellt att bli översatt i Indien. Det går till så att den utbildade men ack så kulturokunnige svensken säger två-tre meningar. Så tar översättaren bort det som inte riktigt passar in och lägger till 10-12 meningar för förståelsen hos de lyssnande. Man får helt enkelt förtrösta på att det blir bra i slutändan. Erica var ganska djärv och öppnade för brainstorming på ämnet ”the gap between generations” (förstod du inte detta tillhör du den generation som vi har svårt att kommunicera med). Det resulterade i en fin stund av delgivning, inte mycket hörde till ämnet, men det som sades kändes viktigt.

Vi tänkte lansera det fantastiskt pedagogiska hjälpmedlet ”Frågelådan” för denna lite blyga indiska grupp, där de kunde ställa frågor om vår undervisning. Vi hade inte så höga förväntningar på detta, men det fick vi äta upp! Det kom in en hel hög med lappar, en del med personliga upplysningar, andra med uppriktiga frågor och jag fick till min glädje en riktig CredoAkademifråga att bita i; Varför skapade Gud både god och förbjuden frukt? Jag undrar hur mitt svar om orsak-verkan, fri vilja och kärlek översattes… 

Inget ungdomsmöte är komplett utan en fnittrig lek! Ungdomarna var mycket roade när en korg med uppdragslappar började skickas runt till ljudet av Crazy Frog på en mobiltelefon. När musiken tystnade måste personen som höll korgen plocka upp en lapp och utföra uppdraget, bland annat att låta som en fågel och läsa upp en dikt. Det tog en kille minst tre minuter att låta som en katt och alla skrattade mest hela tiden.

Efter avslutningen var det eftermingel på terrassen. Alla tog vår hand och höll handen mot hjärtat och sa snälla saker på hindi till oss (tror vi). Vi log och försökte smälta in bland rosa saris och näsringar. Jag tog tillfället i akt och prövade mina hindivingar, gick fram till två unga kvinnor som var väldigt lika och sa ”behen?” (ett hindiord jag lärt mig dagen innan som betyder syster). De strålade och nickade och frågade om jag och Erica också var systrar (på hindi). Jag fick fram ”nej behen” (vilket betyder nej syster, det är väldigt praktiskt att nej heter lika på svenska och hindi). Kommunikation! Handgester och ritande bidrog också till förståelse över kulturgränserna. En man var väldigt ivrig att få visa olika kristna foton på sin mobil. Han ville att vi skulle ta foto på dem. Erica fotade, se bild nedan. Han kunde även lite engelska så han frågade oss hur länge vi skulle stanna i Indien. När han förstod att vi skulle stanna till februari och att vi antagligen skulle vara här när de kom tillbaka nästa gång sken han upp och berättade det för alla de andra, varpå applåder utbröt. Vi insöp uppskattningens sötma och log. En bra dag på jobbet.

Nu lämnar vi Gorakhpur för Varanasi en veckas tid. 

Varma hälsningar Elin och Erica

Fredagsmys

Jovisst kämpar vi varje dag med att komma in under skinnet på den indiska kulturen och anpassa oss, men igår gav vi efter för vår svenskhet och hade... FREDAGSMYS! Det har inte gått en fredag sedan Härnösand då vi inte sjungit fredagsmyslåten och nu var det dags att slå på stort. Vi försedde oss med mysiga tjockfiltar som vi gjorde en "soffa" av, en Pingvinstång, Polly och fjärrkontrollen till AC:n och drömde oss hem till Europa med Harry Potter och De Vises Sten. Allt var perfekt, utom snacksen som vi hittade i vårt kök, som först smakade bara mjöl och sen bara chili. Vilket osökt leder mig till...

...Dagens läsarfråga:

Erica tog inte med sig många icke-essentiella saker till Indien men hon packade av någon anledning med en påse sourcream&onion-pulver. Vi tänkte nu ta hjälp av er, kära läsare, för att få tips om hur vi skulle kunna använda denna påse till ett kommande fredagsmys. Är det någon som har ett beprövat recept med denna ingrediens? Steker man potatis och strör pulvret över? Vad tror ni? Vi tar tacksamt emot alla tips.

Mysiga hälsningar från Elin&Erica

Lägesrapport - veckan som gått

Idag har vi varit i Indien i 2 veckor. Det har gått en vecka sedan vi senast gav er någon lägesrapport. Det är dags, minst sagt. Tiden går undan, det händer mycket hela tiden.

Fredag den 17e september.

Vattnet stod högt i Gorakhpur, konstant regn i 14-15 timmar orsakade en del översvämningsproblem. Vi tog ASSI’s största bil och gav oss av till Varanasi, igen. På vägen såg vi återigen mer av vattendrabbade områden. En sträcka på ca 2 km ser ut att gå snirklande genom ett hav eller mycket stor sjö, här och där sticker elstolpar och träd upp. Området består av åkrar, troligen mest risfält, som nu är helt täckta av vatten. I bilen hade vi sällskap av Annie, Gunsha och Mukesh. Musiken, främst hindiklassiker, spelades från den halvtaskiga stereon. Vi har redan skaffat oss några favoriter. Ett och annat dansmove försökte vi också lära oss.

Annie och Elin väntades på lunch vid vägkrog

Lördagen den 18 sep

På förmiddagen undervisade vi på Sahyog-A-Child i Varanasi, en förberedelseskola kan man säga. Barnen kommer från slummen och järnvägsstationen och kommer till skolan så gott som varje dag. De håller nu på att ordna med ett boende för barn som vill, ett sådant finns i Gorakhpur. Vi var inte beredda på att vi skulle leda undervisningen hela förmiddagen så det blev en del improvisation. Det blev en del sång, berättelser såsom de tre bockarna Bruse och det hundrade fåret som kom bort (barnen fick agera i berättelserna, en tjej råkade ha perfekta flätor (horn) för att vara den stora bocken). Lite tid för lek hade vi också.

Räknelek med mycket kärlek

På eftermiddagen var vi turister, glada och nöjda sådana. Vi drog runt med rickshaw och till fots. På vägen fick vi en guide, är inte riktigt med på hur det gick till, men det hjälpte oss mycket. Varanasi är Indiens heligaste stad. Hit vallfärdar mängder med folk, indier och utländska turister. Vi lärde oss att här finns 4683 tempel men andra källor säger att antalet är större. Vägg i vägg med det största templet ligger en stor moské, säkerhetskontroller och armésoldater kantade ingångarna. Är man hindu är det i Varanasi man vill dö, man vill att kroppen bränns här och att askan sprids ut i Ganga. (Torkel du hade rätt, Ganga var bredare än jag trott, just nu präglad av översvämningar så en del ghats var under vatten.) Vi såg stället där kroppar bränns, 15st samtidigt, eldarna brinner 24 timmar om dygnet alla dagar.  Vi hamnade i en knivig situation då vår tillfälliga guide var brahmin (hinduisk präst) och ville att vi skulle förbättra vår karma genom att skänka pengar till familjer som saknade pengar till ved för att bränna sina anhörigas kroppar. Vi kände inte att vi ville delta eller bidra och hade lite bekymmer med att komma ur situationen.

Heliga män (sadhu) i samtal vid Ganga. Röken kommer från likbålen där det är förbjudet att fotografera.

Som vita turister blev vi lurade på allt (tror vi) som vi köpte under dagen. Timpenningen för vår guide och rickshawförare är extremt låg, våra hjärtan var krossade, så efter mycket funderade beslutade vi vad vi skulle ge dessa två. Vår guide såg grymt besviken ut, men våra kollegor tyckte att vi gett alldeles för mycket. Hm. Inte ens fem bananer lyckades vi köpa för rätt pris.

Söndagen den 19 sep

Innan vi lämnade för hemfärd besökte vi en husförsamling, jag gillade det. Ett litet rum långt inne bland långa gångar. Gudstjänsten saknade helt system och ordning, det hela var mycket enkelt. Mycket sång ackompanjerat av trummor. Jag och Elin deltog med två sånger, den ena fanns tydligen på deras språk så ledaren passade då på att lära ut den. Sen delade jag några ord från Efesierbrevet.

Måndagen den 20 sep

Vi var på förberedelseskolan vid järnvägsstationen. Barnen ritade mango efter mango, alla med samma utseende. Denna effektiva och målinriktade svensk (Erica) hade problem med att barnen den dagen inte verkade göra annat än yoga, sjunga, måla och rita. Kan det vara förberedelse för skola? Efter samtal med Usha, vår handledare, fick jag hjälp att se barnens situation. Alla bor de i slum eller vid järnvägen, ingen bryr sig om dem, de behandlas som objekt, ett sätt att tjäna pengar. Skolan ger dem trygghet, en fristad, vuxna som bryr sig, älskar och uppmuntrar. Tillit är nyckelordet. På kvällen åkte vi till slummen, barnen kände igen bilen och innan vi hade hunnit hoppa ut var 10-20st samlade. De lever i slitna scoutskjul bland sopor och kor. Vi hälsade på kvinnor och barn, de log och så gjorde också vi. Folk och främst barnen fortsatte att strömma till så vi fick ständigt hålla oss i rörelse för att inte bli fast i folksamlingen.

Tisdagen den 21 sep

Vi trodde vi skulle till centret vid järnvägsstationen men icke. Vi skulle ut till en by för att undervisa i engelska. Det var allt annat än lätt. Vi var vana vid barn som var framåt (barn från slum och järnväg) men dessa barn har bara rört sig i den egna byn. De lever av skogen, flera timmar om dagen går de ut för att plocka stora löv som används inne i stadens matstånd. Barnen var förskräckta över nya ansikten, bland dessa två vita dessutom. De var otroligt blyga och vi lyckades knapp få ur dem Hello och my name is.

På seneftermiddagen fick vi tid att handla mat på Spencer’s. En liten mataffär men med säkert 100 arbetare. Vid varje gång stod två personer, övervakare. Vid kassan 3 personer, 2 för kassaapparaten och 1 för att packa ner i kassar. När man lämnar butiken måste man visa upp kvitto på sina varor.

Onsdagen den 22 sep

Elin har blivit sjuk.  Jag planerade för engelskundervisning i en annan by, men det hela blåses av på grund av trafikstockning. På kvällen fick jag sällskap av Asong ner till marknaden för att handla grönsaker. Folk stirrar, en västerlänning och Asong som är indier (men från en delstat långt österut) men vars utseende är mer likt en kines eller nepales.

Tordag den 23 sep

Elin är fortsatt matt och jag har dragit på mig en förkylning. Jag ägnar förmiddagen åt planering och förberedelser. På eftermiddagen ska vi åka ut till byn som vi aldrig nådde på onsdagen. Men nu har en konflikt om ett tempel/moskébygge dragit igång mellan muslimska och hinduiska ledare. Jag får inga bra förklaringar men detta kan leda till att folk stannar inne eller inom sina städer/byar de närmsta dagarna, det är inte tillåtet att resa. På dagen verkar situationen lugn så vi fortsätter att planera för utfärd men när vi väl ska åka får vi reda på att dessa ledare ska hålla ett möte samma em, går det hela inte bra kan det leda till att vi blir fast i denna by utan möjlighet att vända hem. Slutsats: inget besök i byn idag heller. 

Varma hälsningar till våra svenska vänner. E & E

My name is...

Undervisning präglar många av våra dagar. Idag ägnade vi förmiddagen åt mycket enkel engelskundervisning. My name is Erica. What is your name? Inte enkelt när man är ny.

Vi hjälper barnen med läxor, de lär oss hindi vi lär dem engelska. Vi lär dem att hålla rent i sin garderob. Vi lär dem sånger med rörelser och lekar. Favoriten just nu är slå makadam på vägen (ring- och klapplek) gör ingenting att den inte översätts på engelska  den saknar ju helt mening. Vi planerar för en dag med ungdomar från landsbygden. Vi ska undervisa om sex, att välja en livspartner och karriär. Vi känner verkligen att vi är experter på områdena!

Så när vi ändå är i detta stim av undervisning varför inte lära våra läsare att kommentera ett blogginlägg. Efter själva blogginlägget kommer en rad som inleds med Upplagd av Erica Eliason kl… Tryck på det orange lysande ordet kommentarer. Gå längst ner till rubriken Skicka en kommentar, skriv ditt meddelande. I rullisten Välj profil väljer du namn/webbadress. Fyll i ditt namn och bara det om du vill. Skicka kommentar. Klart!

För att förstå om ni har uppfattat vår undervisning korrekt ber vi er återkomma med frågor eller kommentarer på vad ni skulle vilja veta om vår tillvaro och resa. 

Kommentera mera! Elin och Erica

Experience of India – Part 1

Våra samlade erfarenheter/känslor efter 7 dagar i landet Indien. (Ericas ordval, efter Morgan Pålsson) Tillägg: Det hann bli 8 dagar innan inlägget publicerades. Strömen har en tendens att ge upp då och då och nätverket är inte alltid på bästa humör...

Aj; plåga, sveda och sömnlös natt. Elin har lyckats fylla benen med 46 myggbett, imponerande! Men det var det värt, barnen gladde sig över våra svenska lekar.

Mums; imorse fick vi den första gröten, gjord på vete och mjölk – söt men god. Erica njöt mest, starka och varma currygrytor har annars varit tuffa att få ner på morgonen. Chai (indiskt te) är alltid uppskattat.

Hjälp; trafiken är livsfarlig, minst sagt! Kändes inte helt enkelt att korsa en väg, inte att följa den heller förstås. Nu har vi testat många sätt att transportera oss: rickshaw, autorickshaw, bil, metro och tåg (med mycket god service).

Wow; Kläderna är fanatiskt billiga (Elins val av ord). Man kan lätt (läs: med hjälp av indiska förhandlare) få en tunika för 20kr. Erica har nu en med en indisk, arabisk och japansk touch – samtidigt förvirrande lik Dalai Lama. Bild kommer…

Nej; nu gick strömmen - igen! Datorn dör snart… Pannlampa krävs i duschen. Alltid redo!

Intressant; ommöblering på kontoret. 10 man och 45 minuter för att flytta 2 skrivbordsbås och ett arkiv. Alla hade sitt att säga, plan och ledarskap saknades. Men det gick, mycket tack vare Ericas kraftfulla insatser (stark som Pippi).

Hoppsan;  vi har sett en hel del översvämmade områden; byar som står i vatten, hela risfält täckta av vatten och breddade floder. Monsunen gör sitt även om landet inte är lika hårt drabbat som Pakistan och Kina.

God morgon; vi väcks av minst 2000 katolska skolbarn och deras morgoncermonier. Trummor, sång och hälsningsrop – lägerbålskänsla, dock inte lika uppskattat från vår sida kl 7-8 på morgonen.

Tack; stor gästvänlighet – vi serveras mat i handledarens lägenhet 3 gånger om dagen, god sådan! Broder Ravi offrade 14 timmar för att följa oss i bil, Varanasi – Gorakhpur (tur och retur för hans del) med orden: This is also ministry (Det här är också att tjäna Gud).

Hmm; den indiska kulturen är allt annat än enhetlig, lokala variationer av språk, kultur, utseende och mat är stora. Vad är typiskt indiskt?

Rickshaw

Autorickshaw

Detta är en sammanfattning av Indien so far. Frågor på det?