Happy Christmas!

Vi har nu tillbringat en fantastiskt rolig jul i Kolkata. 17 smakillar har fatt den mesta av var tid och uppmarksamhet men vara tankar har ocksa gatt till vara familjer och vanner hemma i Sverige och aven till en mycket speciell man vid ett par tillfallen, allas var Kaj-Ake “Kajan” Hansson.

Forsta gangen var nar vi skulle ha var fjarde advents-stund och satte oss i soffan i Kolkatakontorets minimala hall med en gasbehallare framfor oss. Pa den placerade vi en mapp och tidningspapper. Det blev nagerlunda stabilt. Var brist pa adventsljusstake tvingade oss att tillfalligt surra ihop ljusen (Mikael Premberg hade varit imponerad?) med varandra (alltfor nara skulle nagon pasta, men de sarskildes iaf av nagra lattantandliga papperstrasor som vi anvant for stabiliteten.) Sa tande vi ljusen, som i indisk anda brann hogt utan att stearinen hann med utan droppade ner pa underlaget. Kombinationen gas, brandfarligt underlag, tatt sittande ljus och bristen pa brandslackare var kanske inte helt lysande. Kajan hade INTE varit glad.

Andra gangen var nar vi pyntade och dansade runt granarna. De indiska granarna ar av plast, extremt glittriga och i var midjehojd. Men det man inte har i hojd far man ha i mangd – “De ska va tva granar!” Denna gangen HADE Kajan varit glad.

Annars har julen varit valdigt intensiv. Pa julafton akte vi till jarnvagsstationen Sealda och traffade jarnvagsbarn som vi tog till feedingprogram dar de fick mat pa ett enkelt hotell. Darefter besokte vi Moder Teresas Home for Dying som totalrenoverades och Kalighat som ligger precis bakom, ett hinduiskt temple dar man offrar getter dagligen. Erica shoppade ett USB-minne och en NIV-bibel till fyndpriser innan vi akte tillbaka for att julpynta barnhemmet och tillverka en egen krubba av wellpapp, fargade papper och cernitlera.

Pa juldagen genomforde vi en julgudstjanst, hade paketutdelning, vi at den indiska julhonan (kristen tradition), lekte med en enorm mangd studsbollar och ballonger, spelade badminton och akte rutschkana i en stor park och vi hann ocksa med att dansa och sjunga svenska ringlekar kring vara tva sma granar. Sma grodorna och Mormors lilla kraka var sarskilt uppskattade bland barnen.

Nu ar vi i Goa for att vila upp oss och fira nyar. Onskar er alla ett gott nytt 2011!

Elin & Erica

Vi överlevde bomben!

Vad har hänt sedan sist, förutom att vi saknat internet i hela tre veckor? Låt oss ge er några glimtar av höjdpunkterna.

De två svenska gymnasietjejerna, Hanna och Tanja, anlände till Varanasi. Deras backpacker-vänner  råkade befinna sig i samma stad. Vi arrangerade ett en-dags-program i slumområdet Benagli Basti, där ASSI vardagligen bedriver arbete. 60 barn samlades först i klassrummet för sång, dans och lek. Sedan var det tvättning på schemat. 10 svenska tjejer och några indiska kollegor engagerade i tvättning, hårborstning och nagelklippning. Vilken glädje i hela området! Efteråt serverades det samosa, te och kakor. Vilken fest!

Vintern har anlänt. Temperaturen är runt 20 grader, på natten kan det krypa under 10, brr. Ingen värme i husen, det börjar kännas. Tjocka och stora sjalar är inköpta. Strumpor i sandalerna är numera vardag (och fullt tillåtet i Indien, strumpor i flipflop har också skådats!) Erica kör på filttofflor inomhus. Indierna själva går inte utan tjocka tröjor eller jacka. Utomhus skådas mössor och halsdukar och stora sjalar, att matcha i stil, färg eller mönster är inget måste. Mest gläds vi åt de indiska männens glittriga pullovers (förfäran är inte långt borta). De finns i alla dessa färger, trendigast är de varma färgerna orange, persika, rosa eller rött. Svart bärs bara av de med klass och stil. Titta och njut!

 

12 dagar spenderade vi i Patna, huvudstaten i delstaten Bihar. Vi fick möjlighet att åka ut (långa resor) och besöka olika byprojekt. I Vasni besökte ett sycenter. 20 kvinnor samlas dagligen under 6 månaders tid för att lära sig sy. De har många mål och uppgifter som ska redovisas innan de kan få ett certifikat. De ska sy diverse olika klädesplagg både engelsk och indisk stil, sticka, brodera, sy barnkläder både på maskin och för hand. Vi fick också möjlighet att möta personer som fått del av microlån. En man och hans hustru satsade på att utveckla sin kycklingfarm.

 

Det har blivit adventstider och Elin har drivit firandet hårt. 4 röda ljus köptes in. Elin hade planer på att tillverka en ljusstake (många metoder diskuterades, kanske mest den med trolldeg.) men pga. mycket resande så blev en sådan stake aldrig tillverkad. Strunt samma, adventsfirande blev det i alla fall. Numera ett viktigt inslag i varje söndagskväll. Ljusen tänds, svenska adventspsalmer sjungs (några av missionskyrkans klassiker saknas i Sv.k:ans psalmbok, dem får vi plocka ur huvudet), söndagens texter läses – det hela genomförs på ett mycket högtidligt och glatt vis, vi iklädda tjocktröjor och sjalar så klart.

Igår deltog vi i ett indiskt bröllop. Vår kollega Ravi gifte sig. Det var en lång resa som startades redan kl 12, 20.30 började paraden hem till brudens hem. Erica ville delta men hejdades av kollegor som för en gångs skull gav flertalet pedagogiska förklaringar om varför. (Frånvaro av kvinnor i paraden, indiska icke-kristna, berusade män som dansar vilt.) På plats serverades sötsaker, en hel veckas sockerbehov! Vi förfäras fortfarande varenda gång det händer (att sötsaker serveras precis innan maten), detta tillhör väl en av de mest repeterade reglerna från barndomen – inget godis/kakor innan maten! På festen var vi tvungna att sitta vid ett bord längst in i hörnet på tältet. Förklaringen – två vita kvinnor på ett bybröllop drar till sig mer uppmärksamhet än brudparet. Vi konstaterade att det var sanning. Efter maten anlände bruden och alla kvinnor från templet. På scenen genomfördes blomsterkransceremonin. Efter detta rullade bilen den långa resan hem igen. Vi deltog alltså inte under själva vigselprogrammet, denna startar inte förrän 00.30 (indisk tid, troligen senare) och bara en bråkdel av gästerna beräknas vara kvar till dess.

PS. Vi var inte ens i Varanasi när bomben sprängdes men vi har varit på den platsen 6 gånger. Bara Elin som hade behov av lite drama.

Glada adventshälsningar.

Elin & Erica