Julstädning?

Så var vi tillbaka i Varanasi igen. De senaste fyra dagarna har präglats av städning. Gästrummet har skurats rent, allt porslin och köksutrustning har diskats, alla tyger, gardiner och lakan tvättats. Allt för hand så klart!

En dag ägnades åt flytt. Varanasikollegorna har fått tillgång till ett nytt kontor. Ett rum var nästan inflyttningsklart så vi städade, rensade, packade och bar. De tvättade gardinerna hängdes upp men visade sig vara för korta. Mycket provisoriskt förlängde vi dem genom att sy på en längd för hand. 

Annie i städhågen! (I händerna två sopkvastar, indisk stil!)

Tredje städdagen och det har blivit dags att röja barnhemmet. Vilket projekt! Barnen var överlyckliga och hjälpte till att dekorera sitt nya rum. Tyvärr saknas bilder. Sen var det dags för nya inköp. Vi tittade på en eventuell tvättmaskin. Vi köpte mat, hygien- och städartiklar. Imorgon hämtar vi två svenska gymnasietjejer på flygplatsen. Det blir vårt projekt att guida dem i ASSI’s arbete och den indiska kulturen i en veckas tid. Kul!

Söndag och dags för mer städning. Vi ska bo i det gamla kontoret under veckan som kommer. What to do?! Fram med sopkvast och skurhink! Vid tid för lunch tog vi oss ner till barnhemmet som nu är välstädat. Allt utom barnen som bor där. Tre nya barn kom igår mitt i städkaoset. Nu blev det barnstädning, fram med tvålen, nya kläder och hinkar med vatten!

Några nyduschade pojkar och flickor. (Inte helt lätt att veta vem som är vad)

Ikväll fick vi som omväxling se en kristen manifestation. Här i Indien är det festivaler var enda dag, alltid firas det något. Vi ser lämmeltåg efter en stor Gudsbild på flak som slingrar sig fram genom folkmassor så gott som varenda gång vi är ute och åker. Idag var det dags för katolikernas ljusmanifestation, det längsta tåg jag har sett. Många nunnor på ett och samma ställe. 

Varma hälsningar till alla läsare. Vi tänker på er.

Elin & Erica (författare)

Bhojpuri-konferensen

Den 4-6 november var det dags för den 16:e Bhojpuri-konferensen i Varanasi. Månader av förberedelser nådde sitt klimax. Vi var där, vi kände pulsen, vi klappade takten, vi knöt band, vi rodde barnkonferensen i hamn, Elin sjöng duett och Erica dansade (fast inte samtidigt), allt inför 6000 glada ansikten.

Vårt huvuduppdrag under dessa dagar var att planera och leda Barnkonferensen. Vi var upp över öronen nervösa, särskilt när vi dagen innan konferensen fick reda på att det inte skulle vara 500 barn utan snarare 700. Vi hade nämligen bara klippt 572 band och tillverkat 504 konferenshäften. Som tur var blev barngruppen aldrig större än 300 vid ett och samma tillfälle. Det var en utmaning att få alla på plats i mattältet och att göra sig hörd (och förstådd) men är det något indier kan så är det att sätta barn i led. Vi, tillsammans med en varierande mängd hjälpledare, sjöng rörelsesånger på hindi, flätade barnkonferensband, höll i lektioner med uppskattat drama om barns skyldigheter och rättigheter, delade ut kex och godis, lekte, ritade och tillverkade en barnkonferensbanner med tumavtryck från alla barnen (och några ledare). Denna skulle vi alla tåga in med på stora scenen sista dagen hade Elin och Erica planerat, och sjunga några sånger så att alla vuxna kunde se hur många barnen var och vad de nu hade gjort under barnkonferensen. Efter lite armbågande i maktens korridorer, missförstånd, schemaändringar, scenommöblering och allmänt kaos stod till slut alla barnen på scenen med bannern längst fram. Sångledarna var spårlöst försvunna så vi grabbade tag i de stabilaste (dock ej sångmässigt) Sahyog-tjejerna från Gorakhpur och bad dem hoppa ner och leda de andra barnen, vilket de glatt och kraftfullt gjorde. Vilket barnframträdande! Detta hade aldrig tidigare hänt i Bhojpuri-konferensens 16-åriga historia, så Elin och Erica var mycket nöjda och pustade ut. Seger!

En av konferensens absoluta höjdpunkter var när våra Sahyog-barn från både Gorakhpur och Varanasi skulle få framträda med sina flitigt inövade danser och sånger. Vi har varit med och övat och peppat och korrigerat sen vi kom till Indien och nu var det dags på riktigt. Det var dräkter, pirr backstage, uppställning, koncentration och glädje på hög nivå. Applåder!

Två glittrande saris var inköpta och uppsydda inför denna konferens. Vi gjorde naturligtvis succé, trots att båda var lite smått obekväma i att visa så mycket hud kring midjan.

Under konferensdagarna fick vi många samtal med folk från olika delar av Indien och även Sverige och USA. Vi fick reda på att för 15 år sen hade folk aldrig trott att det var möjligt att annordna en konferens som denna. Varanasi och området omkring sågs som hopplöst och att samla bara 10 kristna skulle vara en omöjligt. Det är därför härligt att se hur evangeliet har spritts och att det nu annordnas konferenser där man utan problem kan samla tusentals kristna syskon för att be, lovsjunga, få undervisning och dela erfarenheter. Multiply is the word.

Vi hoppas att vi kan glädja er i novembergråheten med dessa färgglada konferensbilder.

Hej hopp!

Elin&Erica

Varierande arbetsuppgifter

Våra dagar kantas av minst sagt varierande arbetsuppgifter. Vi är nu i Varansi och förberedder för huvudkonferensen där minst 5000 deltagare väntas. Den senaste veckan har vi mestadels ägnat åt oss cleaning and supervising. Vi har bland annat övervakat ett toabygge.

Vi har sett arbetet från början och följt det med stor nogrannhet. Vi har sett hur platsen markeras ut, grävning, mätning och kontroll, första tegelstenen på plats (tillverkningsprocessen har vi givetvis tagit reda på), cement blandas, en mur växer upp, toalett sätt på plats och avslutande murning. Det var några glada arbetare vi mötte idag när vi var tillbaka och såg slutarbetet.

Här ser vi hur mattältet växer fram. Scoutläger i storformat. Slanor och surrning. 

Jag och Elin kände oss hemma, dock inte trygga med de höga vingliga stegarna.

Och så ogräsrensing. Elin trivdes bäst med övervakning av arbetare och eld. Jag (Erica) körde hårt med hackan och lyckades faktiskt få igång hela personalstyrkan som annars föredrog småsnack i skuggan.

På övrigtpunkten kan vi tilläga att vi har lärt oss fler användbara fraser på hindi under veckan som varit. 

You can do it! I can do it! Jobba fortare! Bra arbete!

Allt gott.

Elin & Erica