Frkrtnr (förkortningar)

Att komma till ett nytt sammanhang är att lära sig nya uttryck och förkortningarna för dessa. Vi vill i det här inlägget presentera en del av förkortningarna som vi har lärt oss hittills.

ASSI (Asian Sahyogi Sanstha India) – hjälporganisationen som vi arbetar i/för/med.

UP (Uttar Pradesh) – Delstaten vi bor i, angränsar till Bihar i öster och Nepal i norr.

GKP (Gorakhpur) – Staden vi bor i, med strax under miljonen invånare, en viktig järnvägsknutpunkt och sista staden innan nepalesiska gränsen.

VNS (Varanasi) – även kallad Benares, hinduernas heligaste stad som ligger utmed Ganges, 7 h söder om GKP, där vi mellan 3 – 13 oktober spenderade tio mycket trevliga dagar med ASSI staff, slumbarn och de tre killarna som bor på Sahyogcentret där.

CLC (Community Learning Center) – praktisk utbildning på landsbygden som också fungerar som evangelisationsverktyg.

CP (Church Planting) – Nystartade kristna gemenskaper, som det finns gott om här.

PP (Pig Party) – Grisfesten som vi hade med Anil och David en trevlig tisdagskväll i gästlägenheten i VNS.

DB (Daa-bun) – Maskotbullen som Erica fick av Elin i födelsedagspresent och som har sitt namn efter storfilmen Dabangg. Prickade helt rätt i den indiska humorn och blev en given stämningshöjare i vitt skilda sammanhang.

Rs (Rupees) – Valutan i Indien, 1 SEK = 6 Rs.

H₂O (vatten) – Innehållet i poolen som vi tog ett paradisiskt solnedgångsdopp i för 500 Rs var 10-10-10.

SL (Sleeper Class) – Den typ av tåg som natten till den 14 oktober tog oss från VNS till Lucknow, med stenhårda britsar och toa utan något vatten.

10³ (ett tusen) – Antalet deltagare på Lucknowkonferensen, som också fick glädjen att bevittna två vitingar som dansade i Bollywoodstil på scenen, dock inte ensamma.

E² (Elin&Erica) – Nicknamet som vi fick av den amerikanske talaren Randy under konferensen.

PLU (Peace, Love&Unity) – Temat för konferensen som innehöll mycket dans, handklapp och färgglada, glittrande saris.

PTL (Praise The Lord) – Hälsningsfras som flitigt används bland kristna, med den indiska motsvarigheten ”Jai Masih”.

BOC (Blood of Christ) – Vaccinet mot döden enligt en inspirerande predikant på konferensen.

RDB (Ris- och dalbana) – Nattligt fnitterskämt på väg hem från Lucknow, namnet på den indiska restaurang som vi ska starta när vi kommer hem där det enbart serveras ris och dal (gul (fruktansvärt äcklig enligt Elin) linssoppa som alltid äts till ris här).

Hoppas alla våra läsare mår bra och inte håller inne med några frågor om vårt liv här, skulle så vara fallet – skriv en kommentar här för allt i världen!

GH (Glada Hälsningar)

E²

Into the Slums...

Vi anlande till Varanasi i lordags efter 8 h i buss. De tva forsta gick sonder men den tredje tog oss hela vagen fram.

Igar sattes vi i en rickshaw som tog oss till ett slumomrade i narheten. Vi traffade barn som vi kande igen fran Sahyog och snart hade vi en stor flock barn omkring oss som pekade, visade, skrattade, tog i vart blonda har och kande pa var hud och sa "white!".

Vi blev inbjudna att sitta ner i ett av skjulen, som ofta ar gjorda av slanor, tygskynken, pressening och platbitar. En fantastisk gladje och stolthet stralade emot oss.

Hoppas ni alla har det bra och njuter av hosten?!

Elin&Erica

Människomöten

Man måste bara älska människomöten. Igår hade vi en heldag med ett gäng ungdomar och ledare från närliggande byar. De skulle ha kommit en dag tidigare, vara 15 till antalet (det kom 40 pers) och vi skulle undervisa i hur man väljer yrke, hur man kommunicerar med den äldre generationen, hur man väljer livspartner samt lever som gift. Vi blev därför lite förvånade när vi såg banderollen som skulle sättas upp i salen; ONE DAY AWARENESS PROGRAM ON SANITATION (alltså en heldag om hygien). Inte mycket går enligt planerna i Indien. Vår handledare Usha hade under planeringen sagt till oss att vi inte skulle få panik om schemat försköts 10 min fram eller tillbaka. När vi började var vi en timme sena. Dagen slutade med att vi var en och en halv timme efter schemat, och då hade vi ändå tagit bort två pass. Och lagt till en kvarts hygienupplysning, som blev en timme, eftersom alla var väldigt engagerade och ställde frågor.

En trevlig sak att börja en sådan här dag med är en presentation av alla närvarande. Ännu trevligare är det när folk tar denna uppgift på allvar och uppger hela sin adress, inklusive postnummer. Tyst och på hindi, men ändå!

Jag (Elin) började undervisa om hur man kommer fram till vad man ska göra med sitt liv. Usha översatte. Det är väldigt speciellt att bli översatt i Indien. Det går till så att den utbildade men ack så kulturokunnige svensken säger två-tre meningar. Så tar översättaren bort det som inte riktigt passar in och lägger till 10-12 meningar för förståelsen hos de lyssnande. Man får helt enkelt förtrösta på att det blir bra i slutändan. Erica var ganska djärv och öppnade för brainstorming på ämnet ”the gap between generations” (förstod du inte detta tillhör du den generation som vi har svårt att kommunicera med). Det resulterade i en fin stund av delgivning, inte mycket hörde till ämnet, men det som sades kändes viktigt.

Vi tänkte lansera det fantastiskt pedagogiska hjälpmedlet ”Frågelådan” för denna lite blyga indiska grupp, där de kunde ställa frågor om vår undervisning. Vi hade inte så höga förväntningar på detta, men det fick vi äta upp! Det kom in en hel hög med lappar, en del med personliga upplysningar, andra med uppriktiga frågor och jag fick till min glädje en riktig CredoAkademifråga att bita i; Varför skapade Gud både god och förbjuden frukt? Jag undrar hur mitt svar om orsak-verkan, fri vilja och kärlek översattes… 

Inget ungdomsmöte är komplett utan en fnittrig lek! Ungdomarna var mycket roade när en korg med uppdragslappar började skickas runt till ljudet av Crazy Frog på en mobiltelefon. När musiken tystnade måste personen som höll korgen plocka upp en lapp och utföra uppdraget, bland annat att låta som en fågel och läsa upp en dikt. Det tog en kille minst tre minuter att låta som en katt och alla skrattade mest hela tiden.

Efter avslutningen var det eftermingel på terrassen. Alla tog vår hand och höll handen mot hjärtat och sa snälla saker på hindi till oss (tror vi). Vi log och försökte smälta in bland rosa saris och näsringar. Jag tog tillfället i akt och prövade mina hindivingar, gick fram till två unga kvinnor som var väldigt lika och sa ”behen?” (ett hindiord jag lärt mig dagen innan som betyder syster). De strålade och nickade och frågade om jag och Erica också var systrar (på hindi). Jag fick fram ”nej behen” (vilket betyder nej syster, det är väldigt praktiskt att nej heter lika på svenska och hindi). Kommunikation! Handgester och ritande bidrog också till förståelse över kulturgränserna. En man var väldigt ivrig att få visa olika kristna foton på sin mobil. Han ville att vi skulle ta foto på dem. Erica fotade, se bild nedan. Han kunde även lite engelska så han frågade oss hur länge vi skulle stanna i Indien. När han förstod att vi skulle stanna till februari och att vi antagligen skulle vara här när de kom tillbaka nästa gång sken han upp och berättade det för alla de andra, varpå applåder utbröt. Vi insöp uppskattningens sötma och log. En bra dag på jobbet.

Nu lämnar vi Gorakhpur för Varanasi en veckas tid. 

Varma hälsningar Elin och Erica